En profil av många har gått ur tiden, Leif Andersson.
Efter många brev/telefonsamtal, när som helst på dygnet, fick vi en speciell relation. Därför vill jag hedra Leif med en av hans många egna dikter:
OCKELBO I MITT HJÄRTA, 1986
”- O ibland Ockelbo jag känner en tristess, tycker mig ha sett allt i denna kommun, men efter en tids frånvaro och själsligt krumbukt. Fy fan vad jag älskar dig, från Centrumhuset till Rönnåsen, serveringen i Åmots Folkets park, åkrarna i Mo, Säbyggeby mm. Samt bostadsområdena Stenhuggarn å Marstand och min barndoms Ersbacka samt Humlevägen. Snälla och förstående politiker och kommunaltjänstemän, för att citera Sven Erik Lundahl fd. kommunalordförande nu landstingsråd: Hör du Leif, bo kvar i Ockelbo du för här vet vi hur du är ibland, och kan praktiskt lösa eventuella problem du får. Jävla Sven Erik, jag måste ju tillstå att du har rätt, för jag känner på mig att rörelsen när mina föräldrar ej orkar en dag via samhällsförvaltningen att träda in och sköta åt mig det jag ej ensam klarar av, för jag vet att det finns en viss känsla för det lilla samvetet på Kyrkogatan 1A, även om han i vredesmod blir i rödaste laget ibland. Lugn säger far och mor samt herr Lundahl det lugnar ner sig när han blir frisk, och som vanligt tamifan får ni rätt till sist.”

Inlagd av Robinson 03 maj 2011 kl. 20:56
Thats more than senslbie! Thats a great post!